Torsdag

Valplexie 9 veckor

Sitter på hemmaplan. Citronsåpan har flödat och mina vita sängkläder är rena och mjuka igen. Klockan är i stort sett ingenting. Men ändå känns mörkret påtagligt och därför är mina stearinljus tända tidigare än vanligt. Lexie har rullat ihop sig som en rävunge och sover vid mina tjocksockeklädda fötter. En kopp grönt te på det. Fin torsdag och nu planerar jag att absolut inte göra någonting.

Wonderful Happiness

Keeping a promise under hard circumstances

Warming your fingers on a coffee mug

A fireplace

Walking without destination

Saying things you have wanted to say

A guitar solo

Staying in bed after the alarm goes off

A perfect blue sky

Waking up and nothing hurts

Och så kom den första snön

Hej vinter. Du är Ovälkommen. Mer snö än detta säger vi artigt nejtack till. Snö, kyla och ett evig mörker. Uscha mig.

Sleep baby, sleep

Denna morgon ringde telefonens obarmhärtiga alarm som jag ställt in den på. Precis på pricken. Åtta gånger. En god vän var snäll och ringde för att checka min sömnstatus. ”Jodå jag är vaken, ligger bara i sängen och drar mig”. Pyttsan.. Vaknar 08.06. Klockan säger skynda och  det blev påklädnad i förbifarten samtidigt som jag gjorde ett tappert försök till att se fräschare ut. Man vill ju liksom inte att folk ska rygga tillbaka då man visar sig. Det är inte snällt för omvärlden.

Bra start. Verkligen.

Väck inte den prinsessan som sover